Jag har problem, och det vet jag, jag är idag på det stadiet i livet då jag vill vissa för alla. Berätta för alla om min historia, under alla år i tystnad vill jag att människorna runt mig ska börja lyssna. För jag är här för att berätta om mig och om mitt liv. Anledningen till att jag skaffa den här bloggen var för inspirerar, vissa min resa genom livet och göra skillnad. Vem vet, kanske har jag åstadkommit någons leende på läpparna? Och det vore helt underbart! Jag har helt enkelt försökt göra andra glada så länge att jag har glömt av mig själv emellanåt. Därför vill jag här och nu berätta något. 

Mitt liv har inte varit en dans på rosor. Jag går inte varje dag och är jätte glad. Det fanns många stunder jag inte visste vart jag skulle ta vägen, funderade om det inte fanns någon enkel utväg från livet. Jag har kämpat. Andats. Emellanåt har det varit det jobbigaste jag har gjort, men sen är jag liksom glad för mig själv att jag orkar dra igenom syre ner till lungorna. Det har känt som ett stort rivjärn, men jag har ändå gjort det. 

Har alltid sagt till mig själv när jag har hittat lycka: Du är inte värd den. 

Men det är inte såhär man ska må, det har jag förstått nu efter all denna tid i skuggan och det vet jag utan att någon ska skriva det på något papper. Under en lång tid har jag trott att det är såhär man ska må. Stängt ute mig från världen. Dragit mig undan. Låtit andra ta platsen jag hade kunnat ha. Varför? För det var så jag trodde det skulle vara. Vilsen tonåring fylld med hormoner, fast väldigt ensam. Jag blockerade alla som försökte skrapa på den innersta ytan med tankar och känslor. Byte alltid samtals ämne, agerade alltid “psykolog” till andra för att slippa prata om mig och mina problem. 

Hur ska jag kunna berätta för någon om hur jag mår när jag själv inte vet hur jag sa förklara de? Hur ska jag kunna förklara någonting för någon när jag knappt vågar säga det högt för mig själv? Hur ska jag få hjälp om ingen vet vad som är fel?

Ingen såg hur sakta men säkert jag föll. Föll i ett svarta hål, att jag aldrig trodde jag skulle få se ljuset igen. 

De få gångerna jag slappnade av, la mig i sängen och tänkte “Nu kan inget förstöra mig!”. Vad hände? Allt kom tillbaka. Alla känslor som man hatar och hur mycket man än försökte att tryck bort känslorna kom de som en storm. Ingen spärr. Utan ett stort hav med negativa kommentarer, allt man försökte glömma kom upp på ytan och du är tillbaka på ruta noll åter igen. Man anklagar allt på sig själv. Allt var helt enkelt mitt eget fel. När skolklocka ringde dagen efter var det som att natten innan inte ens existerade. Om jag intalade mig själv att jag mådde bra, lurade jag mig själv om min hälsa, så lurade jag även alla andra. Det var så jag såg på de. 

Ingen fick se en svag, även om man höll på att gå sönder, bit för bit. 

När jag mår som sämst försvinner jag. Gömmer mig, stänger av och låser alla ute. Men det är även under tiden som ingen egentligen vet hur jag mår, för det är då jag ljuger som mest. Jag ljuger och hur jag mår och hur sårad jag faktiskt är. Under den tiden är jag den värsta vännen man kan ha, jag vill inte umgås eller bli omplåstrad. 

Jag vill enbart vara ifred och sörja.

På detta sättet har jag förlorat en hel del nära vänner, men helt ärligt, jag har haft fullt upp med att försöka reda upp mitt egna pussel. Jag kan själv erkänna att jag gjort fel val i livet. Det är mina val i livet som fått mig att komma dit jag är idag och i nuläget kan jag stolt säga att jag är nöjd.

Om jag hade fått träffa den ensam tonåringen jag en gång var, hade jag bara viljat säga “Allt kommer lösa sig, våga och stig ut ur mörkret! Det är mycket bättre i ljuset.” Jag vet att det tar tid, men till er andra som är i samma sitts som jag var, allt kommer lösa sig. Även om du måste krypa fram för att komma fram till ditt mål. Glöm aldrig av att vi är alla människor. Vi är alla olika! Vi har olika stilar, intressen, behov, mål och känslor. Men jag har förstått nu att det är de som göra alla så himla speciella. Var bara dig själv och låt ingen säga något annat! Visa alla vad du går för, så vet jag att du en vacker dag kommer lysa bättre än stjärnorna. 

Även om jag inte kan ge professionella råd så får man gärna ta kontakt med mig ifall någon av er känner igen er eller bara vill ha någon att prata med.  I så fall är jag alltid här och man kan nå mig på:

Mobil: 0725663479

Kik: Toveeblomquist  

FB: Tove Blomquist

Twitter: Toveeblomquist