onlyinyourdreams

Senaste inläggen

Av Tove Blomquist - Lördag 23 jan 22:20

Ångest, oro, hjärtklappningar. 


Från utsidan är det enkelt att tro att någon annan mår bra bara för att personen ger en ett leende. Men bara för att jag inte visar fysiska symptom så betyder det inte att jag måste mår bra. Andra anser att om man inte kan se det finns det inte där. Som att inte smärta existerar om man inte blöder eller har fysiska smärtor. Men ibland är den mest smärtsammaste demonen den som är osynlig.


Vi lär oss att le. Vi lär oss att bära. Vi lär oss att gömma. För ingen vill prata om de och jag vill absolut inte prata om de. 


Men jag har ångest. Det känns som varje cell i min kropp rör på sig så snabbt att mina vener blir suddiga. Trots den konstanta känslan att hjärtat är i mitt öra, det är som att lyssna på statiska trummor. Det känns som bin i mina öron, precis som en trasig maskin som spelar alla ljud som får min kropp att ila. Jag inser inte att jag darrar eller att min röst spricker när jag försöker få fram ljud med hjälp av mina trasiga stämband. Jag inse inte att jag konstant snurrar runt på objekt som är runt omkring mig tills någon ber mig att sluta.  


Jag undviker gärna ögonkontakt. Det är inte för att jag inte lyssnar på vad du säger utan för att jag lyssnar på min egna röst i hopp att du inte hör att min röst håller på att gå sönder i en miljontals bitar. Jag går på autopilot för efter en vanlig konversation går mitt huvud genom varje ord, varje fras och varje mening. Spelar det om och om igen tills jag blir alldeles snurrig. Jag stammar fram ord för jag inte kan få fram en korrekt ordningsföljd hur orden ska komma ut. Att inte få fram luft ur ens lungor för de har redan övergett mig. Inom mig skriker istället demonen och jag frågar mig själv varför.


Det känns som att druckna men det känns också som att brinna. Jag föreställer mig att mina fötter ger spår efter sig precis som i barnprogram, för inom mig känns det som att min kropp rör sig snabbare än de 60 sekunderna som det går på 1 minut. Det är inte samma sak som att hitta problemet i ett matematiskt tal, för i många situationer finns det inte ens ett problem. Det finns inget livs- eller dödssituation. Det finns ingen rymt eller anledning. Det är bara en känsla och jag känner alla känslor på en och samma gång. 


Jag är ett periodbarn, som jag alltid kallar de. Jag känner och gör saker i perioder. I vissa perioder känns min ångest värre och i andra perioder känner jag knappt av de. Men monstret är alltid där. Sen går jag inte varje dag är ledsen över saker men ibland slår det verkligen emot mig som en tegelvägg. Jag har haft mörka nätter men jag har även ljusa dagar. Vissa dagar är bättre än andra och vissa dagar är sämre. Men det är bara dagar och jag har mer vart dem kom från. Jag vet att det kommer gå över även om det alltid kommer finnas med mig.


På ställen där det är mycket folk drar mitt monster i mig lite extra. Den vill inte ge sig av när jag är omringad av människor som jag inte känner mig trygg med. Ibland inbillar jag mig att den alltid vill rädda mig i svåra stunder i mitt liv, vilket låter extremt konstigt. Men jag har börjat att se just mitt monster som en kompis och inte som min fiende.


Ångesten har blivit min vän. 


 


ANNONS
Av Tove Blomquist - 7 september 2015 21:57

Andas,

Andas in luften.

Omfamna detta ögonblick,

Omfamna detta andetag. 


- Xavier Rudd

----------------------------------------------------------------------------


Hej smultron! 


Sommarlovet är över och jag har precis fyllt artonår. Tänk att jag har skrivit på denna bloggportal sen jag var trettonår gammal? Många år har gått och det syns förhoppningsvis både i mitt tänkesätt och mitt skriftspråk. 


Någon annan som har gjort en stor förändring?


Mitt sista sommarlov är nu helt slut, och tänkte nu berätta kort om vad jag har hunnit med:


  • Pluggat teori och kört på körskola
  • Haft både Risk 1 och Risk 2
  • Jobbat i år igen på Partille Cup
  • Uport i Ulricehamn
  • Bilbingo - TRADITION
  • Umgåtts med vänner
  • Skaffat nya vänskapskretsar
  • Hjälpt till på Kullingstrofén 
  • Havet i Varberg
  • Varit flytthjälp
  • Provat på fransar för första gången !?
  • Firat min morbror i Örebro
  • Läst
  • Tagit bilder, kommer finnas längst ner.

Efter sommarlovet och skolstarten har jag bara kommit in i dem nya vanorna och skaffat en överblick på det kommande sista året. För det är just vad jag skrev: mitt sista år i skolan och jag tar studenten om bara mer än ett halvår!


Årets sista tid, den är nu här och jag har en stor klump i magen faktiskt. Man har alltid fått höra att efter studenten, det är då livet börjar på riktigt och det finns ingen som kan förbereda det för en innan. Vilket skrämmer mig. Man befinner sig just nu i ett skede mellan ungdom och vuxen, vi har mycket kunskap men fortfarande mycket att lära.


Sista året på gymnasiet vet jag kommer kännas som en evighetsmaskin, fyllt med stress och planer för framtiden. 


Jag har fått vara med på så fantastiska upplevelser och växt upp till den jag är idag. Jag har gråtit, skrattat, varit förtvivlad, krossad, sårad, kämpat, lärt mig, utvecklats, varit tacksam, varit hjälpsam och det absolut bäst: jag har överlevt. Jag har känt mig sviken, känt glädje, känt sorg, känt kärlek och omsorg. Jag har lärt mig läsa, skriva, gå, matematik, historia, kemiska ämne, hur känslor fungerar och hur samhället är uppbyggt. Jag har oroat mig för framtiden samtidigt som jag har varit nöjd och tacksam med nuet.


Skolan har format mig och jag har format skolan. 


I tolv år har jag gått i skolan och nu ska den trygghetskänslan försvinna. Man har kämpat och legat i. Skoluppsatser har skrivits i hundratal och prov har gjorts. Från att vara ett barn på sex år till en ungdom på 18 år, nu är man nästan som en vuxen människa. Enda sen första året på gymnasiet har man räknat ner till ens sista år och nu är den här. Man har tyckt det känts som en evighet men i verkligheten har tiden runnit iväg. Man ska ta steget ut i stora, vida världen. Helt på egen hand. Ett stort tomrum som ändå är laddat med lättnad.


Efter tolv år i skolan är jag nu redo, redo att ta mitt sista år.


-----------------------------------------------------------------------------

Första tre bilderna är på min allra bästa och snyggaste vän (blev tvingad att skriva det för att få lägga ut bilderna, ÄLSKAR DIG SAM och älskar hur bilderna slutade) och resten är från Partille Cup 2015 (ÄLSKADE JOBBAR BUDDIES!!)

   

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                 


ANNONS
Av Tove Blomquist - 25 juni 2015 22:50

OM NÅGON SER SIG SJÄLV OCH VILL ATT JAG TAR BORT BILDEN SÅ HÖR AV ER TILL MIG. 

Jag har även fler bilder på vissa som jag inte har lagt ut för det skulle bli för mycket, men som skrivet ovanstående är det bara att kontakta mig så får ni dem. 


                              

Av Tove Blomquist - 5 juni 2015 11:09

                                                        


OM NÅGON SER SIG SJÄLV OCH VILL ATT JAG TAR BORT BILDEN SÅ HÖR AV ER TILL MIG. 

Jag har även fler bilder på vissa par som jag inte har lagt ut för det skulle bli för mycket, men som skrivet ovanstående är det bara att kontakta mig så får ni dem. 

Av Tove Blomquist - 10 maj 2015 22:00


Jag vill bara börja med att säga förlåt, förlåt för allt dåligt jag någonsin har gjort och förlåt för den jag har varit emellanåt. Nu kanske ni undra vart jag är påväg med denna text? Läs vidare så kommer ni förstå.


I veckan kom jag öga mot öga med ett förflutet, inga ord kom ut. Kall, stum och rädd stod jag där och hade ingen aning om vad som skulle hända härnäst. Det var längesedan jag hade känt något liknande, vilket fick mig att tänka. Jag har alltid varit en person som trycker bort problem för jag vill gärna inte deal with it at the time. Att ta hand om problemen som dem kommer är inte min grej utan jag skjuter undan de och pushar det åt sidan. Vilket lämnar mig att tänka fritt och all stress försvinner, som jag vet om så mycket väl att jag kommer hamna i. När jag trycker bort mina problem vet jag om att jag någon gång kommer hamna i ett väggskäl, där jag kommer behöva välja att strunta i mer problem eller att ta hand om det där och då. Jag väljer oftast den enkla vägen för att jag har för mycket att tänka på för stunden. Men den vägen går inte alltid att ta. För i slutet av vägen finns det hål. Hålet är mörkt och skrämmande. Jag har skjutit upp på mina problem så att jag ska slippa att ta itu med en liten del av det svarta hålet, att det bara har blivit större och större. 


När jag stod där, stum och rädd, såg på mitt svarta hål. Något jag inte velat ta hand om och jag visste att om jag väljer att faktiskt ta hand om problemet här och nu kommer små rester av gammalt förflutet fram samtidigt. Vilket jag absolut inte ville. Jag var rädd. Den dagen var resan hem den längsta och svåraste på länge, för jag visste inte hur eller vad jag skulle göra. 


Jag tog aldrig tag i problemet, men jag öppnade små frekvenser som gav mig minnesblickar. För en gång skull hade dessa minnesblickar inte bara med sig förödelse och smärta utan en upplysning. En lite bit av hur jag skulle kunna hantera en liten del av mina hemska drömmar och kanske kunde detta ge mig hjälp mot en bättre framtid. Jag vet inte längre vad jag vill göra i framtiden men en sak vet jag, allt kommer bli lite bättre och enklare. Minnet gav mig tankar, där jag vill träffa alla och säga förlåt. Förlåt för alla lögner, förlåt för att jag inte har förlåtit vissa av er och ett förlåt mot mig själv. Alla personer som jag har tryckt åt sidan ville jag bara just den stunden prata med, bara ta ett litet snack och säga förlåt. 


När jag har valt min väg genom livets fasansfulla faror har jag stängt många människor ute och det gör att jag idag är väldigt ensam. Inåt stängd och själv vandrar jag på en ensam väg mot det svarta hålet och jag saknar sällskap. Utan sällskap och vänskap kryper det svarta närmare och närmare. Tider räcker inte till. Utan någon som är vid min sida kommer jag nog falla för gott denna gången och jag kommer inte kunna ta mig upp ensam. Jag har insett detta nu.


Snälla bara ge mig en chans till och jag ska försöka att inte trycka bort vänskapen jag får. Prata med mig eller bara fråga om att vi ska träffas, och jag ska försöka att låta er stanna i mitt liv och låta er hjälpa mig. Förlåt.


                      

Av Tove Blomquist - 28 mars 2015 14:22

Alla har vi ett lås

med en ensam nyckel

Det tog mig tills nu

att inse

en nyckel är inte alltid en liten sak av metall

Min nyckel

är du

----------------------------------------------------------


Hej alla polkagrisar! Mitt liv är upp och ner, hur är ert? 


Återigen tillbaka för att skriva mitt inlägg, och som vanligt är det bara 3 månader försent. Men vad gör de? Jag har med mig nu en hel hög med nya nyheter och spännande historier att berätta! Because we need some catching up.


Jag har ända sen nyår försökt att ta hand om mig själv och komma på lite mer vad jag vill med mitt liv. Jag kanske inte helt kommit på hur eller vad än, men jag har haft en underbar tid där jag enbart tagit hand om mig själv, öppnat upp min sårbara sida och låtit mig själv bli ompysslad av andra i min närhet. Oavsett om jag har haft några fel steg har jag försökt mitt bästa för att hålla mig till ytan. Jag tänker mycket på hur mitt liv har varit och hur tacksam jag är för att ha mitt liv som jag har det nu, man måste kunna se det fina i vardagen vilket jag faktiskt har gjort. 


Varje dag har jag blundat, tänkt igenom mina val och tagit mig till slutet av dagen. Att tänka på något som har varit positivt/negativt dagen innan, tänka ett steg extra just varför det hände och hur jag kan ändra på det till nutiden. Jag har börjat att se allt som en utmaning och det är mitt egna personliga val. Varje kväll går jag igenom i mitt huvud om jag lyckades med mitt mål för dagen, lyckas jag inte dömmer jag inte mig själv utan skapar bara ett nytt mål nästa dag.


Jag har alltid tagit en krokig väg som tog den mesta energi av mig. Jag vägrade att släppa greppet om min egna smärta och det var precis som att jag grävde efter problem för det var det ända som kändes levande, smärtan för mig var levande och kraftfullt. Jag har märkt att livet är allt för kort att bli nedstämd för att jag har lagt ett för högt mål och sedan inte kunnat nå de eller för att jag inte har någon att prata med. Jag har inte tid. Men valet av min krokigare väg har också gjort att jag har fått med min en mängd erfarenheter som har format mig till en stark person. Lev livet och skapa dig en egen väg, ingen får säga till dig något annat. Och just detta har gjort att jag idag är lycklig över allt jag får! 


Jag har även med mig två saker att berätta om som har hänt sen sist,


Först av allt vill jag bara berätta om mitt (och 4 andra tjejer i min klass) UF företag. Jag minns inte om jag har nämnt något om UF förut men here we go: UF är då ett kurs i skolan där man ska starta, driva och avveckla ett företag på mindre än 1 år. Vi är då 5 tjejer som har ett företag tillsammans som heter Hope4You UF.

   

Hope4You är då ett företag där vi gör handgjorda armband som är enkla och stilrena där texten på själva armbandet ska ge en som person en bättre start på dagen, en liten extra push att känna sig oövervinnelig helt enkelt. Vi har själva valt att efter uf året ska 50% av vår vinst gå till Friends, som är en icke-vinstdrivande organisation och deras(samt vårt) uppdrag är att stoppa mobbning och diskrimineringar i samhället. 


Gå jätte gärna in och kolla vår sida, http://hope4you.tictail.com

Vi har även instagram och Facebook. 

       

Den andra saken jag ville ta upp innan jag avslutar är att jag nu, sen årskiftet kan man säga, sitter i styrelsen i SSU Herrljunga. Det är svårt att tänka att det har gått så snabbt, jag har redan varit med 1 kurs, 1 årskonferens, en halv valberedning och lite annat smått och gott sen i slutet av sommaren! 


Kolla även på dem söta blommerna jag fick innan min pojkvän åkte till Thailand:

 

Med alla som har stöttat mig och med min pojkvän vid min sida kan inget gå fel.

Ni får ha det så himla mysigt vänner, och förlåt för ett rörigt inlägg, så ses vi när vi ses!

     

Av Tove Blomquist - 31 december 2014 10:00

Sveket slår mig och det svider
Som plågan av hunger och törst
Hjärtat kläms och jag lider
Panik och tårar kommer först

Sluter ögonen högt upp på taket
Redo att hoppa ner där gruset fanns
Vinden puttar mig tillbaka och håller taget
Livet har givit mig en andra chans

 

-------------------------------------------------------------------


Hejsan! NU är jul över och man kan fokusera enbart på nyår, ett nytt år och nya spännande dagar! För att fira lite i förskott hittade jag en lista (på Hanna Licious blogg) där man ska svara på frågor om året som har gått, and here you go. 



Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Man förändras varje år men detta året har jag förändrat mig drastiskt.


Höll du några av dina nyårslöften?
Förra året hade jag ett nyårslöften där jag skulle rensa bort det dåliga i mitt liv och börja ett nytt liv. OCH jag kan med glädje säga att jag är på god väg mot att uppnå löftet.


Något speciellt datum du alltid kommer minnas?

25 December, anledning hemlig.



Vilka länder besökte du?
Året som har gått har jag enbart varit i Sverige, tyvärr. Men hoppas på att få resa 2015.


Är det något du saknade 2014 som du vill ha nu 2015?
Att ha en djup vänskap med någon.


Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Det bästa som har hänt mig under året är att jag har blivit en helt ny person som är helt redo att ta över mitt liv.



Vilket var ditt största misstag?
Att lita på och ge hela sitt hjärta till såna som absolut inte förtjänar de.


Vilket var ditt bästa inköp?

Mat. Hallå vad annars?



Vad spenderade du mest pengar på?

Böcker. För när jag inte kan resa iväg för att se världen får jag ta hela världen till mig. OCH självklart mat.



Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte mer än vanligt, klumpiga jag fortsätter att andas med lite små hinder på vägen.


Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2014?
Ed Sherran - I see fire
Katastrofe - Maria
Troye Sivan - Album TRXYE
Ron Rope - One Grain Of Sand
Taylor Swift - Blank Space


Mådde du bättre eller sämre under 2014 än vad du gjort tidigare år?
Både ja och nej, mycket har varit nerför och stora besvikelser men det har gjort att jag idag är extremt mycket lyckligare!


Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Att umgås med vänner och att ge mig själv mer respekt.


Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Att tycka synd om mig själv. Ibland har man en viss period där man inte orkar göra något annat än att fokusera på bli bättre att man glömmer av alla andra och att leva. Men samtidigt ångrar jag att jag har lagt energi på fel människor, som för det mesta inte bryr sig om mig över huvudtaget.


Hur var din julafton?
Annorlunda. I år var inget som det brukar och jag var extremt nervös för att det skulle sluta i katastrof men istället kom jag därifrån med ett bultande hjärta och en helt ny erfarenhet.


Blev du kär?
Kär och lycklig. Att hitta en person som bryr sig om dig i alla läggen, även om du själv har gjort fel.. Att hitta en person som finns där alla timmar på dygnet och bryr sig när ingen annan gör detta har gjort att jag är lyckligare än lyckligaste. Jag har fått min jackpott!


Årets roligaste fest?
Hmm, måste vara en av Louises partys. Man är alltid lika osäker innan man åker dit men kommer därifrån med så många roliga minnen, om du har turen att komma ihåg det efteråt förstås.. Annars vet du till hundra att det var roligt!


Vilket program har varit det bästa på tv?
Paradise Hotel, underbara Kristian bor i mitt hjärta


Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nej, jag hatar inte någon. Hata är ett starkt ord. Men annars så ja, det finns någon som har stått mig otroligt nära som har gjort mig besviken.


Vad har varit din mest utseendemässiga förändring?
Jag har nog inte gjort någon förändring på mitt utseende, möjligtvis ändrat klädsmak.


Vilken var den bästa boken du läst under året?
Läst så många böcker detta året att jag vet inte vilken jag ska välja! Men jag tror det är Allegiant eller Maze Runner.


Vilken var din största musikaliska upptäckt?

Absolut Ed Sheeran!



Önskade du dig något som du fick i julklapp?
EN MICHAEL KORS KLOCKA! Kan ni fatta eller?! FÖR DET KAN INTE JAG!!!



Önskade du dig något som du inte fick?
En resa, men jag kan vänta nu när jag har min klocka ;)



Vilken var årets bästa film?
Utan tvekan Hobbit och Hunger games



Vad gjorde du på din födelsedag?
Tog det lugnt hemma med en film och mys. Att fylla 17 år är inte något speciellt direkt..



Vilka var de bästa människorna som du träffade och lärde känna?
Jojje♡



Hur skulle du beskriva din klädstil?
Typical hipster klädstil.



Vilken kändis var du mest sugen på?
Jennifer Lawrence. Skäms inte ens över att säga.



Vem saknade du?
Gamla vänner som man längre intre pratar med..



Vilken var din bästa månad?
December, jätte mycket har hänt att jag kan inte ens beskriva det i ord



Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Det finns alltid något som man skulle kunna gjort eller hanterat bättre. Göra läxor i tid, träffa mer vänner, sluta vara slarvig osv…



Beskriv 2014 med tre ord
Händelserikt, förändring och lyckligt



Vilka ser du som de största händelserna under året?
Påsk, semestern med familjen i Varberg, Skara Sommarland med härliga, helt nya, vänner (och om ni läser det här ska ni veta att ni är saknade!) och julen. 


Vad är dina planer för nästa år?

Mina stora planer för nästa år att fortsätta från mitt gamla nyårslöfte, att bli en mer öppen person och skaffa ett större gemenskaphet med nya människor!


Nyårslöften?


  • Läsa 18 böcker -  Slarvat med att läsa och behöver komma ikapp, dessutom fyller man ju 18!!!
  • Ta vara på året - Sluta upp med att deppa och ha roligt
  • Fixa skolan - Göra läxor, kom inte efter och varför inte försök få bättre betyg samtidigt? 
  • Bli mer öppen - Är en instängd person och man behöver lite öppenhet i sitt liv
  • Träffa nya människor - Old is gold but new is better!
  • Att sluta bry sig om vad andra tycker om mig - För helt ärligt, vem bryr sig?
  • Äta bättre - eller ah, “försöka” äta bättre, man kan alltid försöka
  • Skapa minnen - Det är ett helt nytt år och varför inte skapa något minnesfullt på vägen

Jag startade sent i 7an för skriva av mig och för att det var lite coolt(förlåt men sanningen måste fram ;)..). Men idag betyder bloggen för mig något helt annat, det är här jag sparar alla minnen och för dom framåt!

Till er alla som läser min blogg vill jag bara tacka, även om det bara är vänner och familj. För vet ni va? Jag har kommit långt, älskar att dela med mig vad som har hänt och jag älskar att det faktiskt finns någon som sitter och läser de! Så ett speciellt tack till er som faktiskt läser vad jag skriver, det betyder oerhört mycket och utan er hade jag inte suttit och skrivit dessa (egentligen onödiga, men viktiga för mig) inlägg!

Och jag vill avsluta detta med ett urklipp från förra årets “Nyårs redovisning”, för det får mig fortfarande att le. Hela texten hittar ni här.


“Det är ett nytt år och det är dags att starta om på nytt. Dags att sluta tänka på vad du ska göra och börja göra de. Det är dags att leva livet och vara den du är. Glöm bort allt som hände 2013 och bara gå vidare. Ta risker och var dig själv, du har bara ett liv och jag tycker det är dags att göra det bästa av de. Glöm det negativa. Detta året så är de dags att fokusera på det positiva i ditt liv.


Ett år att skapa vänskap, ett år att tro på dig själv. “


           

Av Tove Blomquist - 24 december 2014 10:00

Jag behöver dig,

du behöver mig.  

För att överleva,

behöver vi varandra.

-------------------------------------------------


Julaftonsmorgon och det är upp tidigt för att fira jul. Både julafton och juldagen är planerade från morgon till kväll med julfirande med familjen och släkt! 


December har gått fort och det är även snart ett nytt år? Vi ska snart lämna 2014 för att överlämna allt till 2015. För mig känns det jätte konstigt för mitt år har varit fyllt av sjukt mycket saker och att nu börja om på nytt känns för mig underligt. Kanske är det bara jag men helt ärligt nu, det är ett nytt år med många nya uppdrag att klara av och slutför. Det gör mig lite nervig iallafall. 


December för mig är att vara med familj och vänner, umgås och släppa det gamla bakom sig. Och nej, det är inte bara jul som ska vara en sammanhållning utan hela månaden! Precis det har jag gjort, skrattat med vänner och skaffat ett större band till nära. 


December för mig är även att tacka de som har varit där för mig under året och stöttat mig genom livets hårda väg. Ni vet vem ni är och jag skulle inte klarat det lika bra utan er, så tack!

     

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se